… så kan det bli så att man inte hör ett skit från dem på ett par dagar.
Ibland kan det vara flera dagar.
Det beror vad som är på gång.
Det kan vara classic car week i Rättvik, scoutläger, innebandyturnering, fotbollscup eller bara det att man hänger med polarna.
Hönsmamman skickar sms, som hon inte får något svar på.
Det handlar inte om att barnen slutat älska sin mamma (säger de i varje fall) utan det oftast handlar det om att kontantkortet är slut – igen…
Men ibland kan det ju bli sådan där intensiv kontakt.
Såsom när Soulwomans kattbarnbarn Sacko hamnat i det stadiet att han skulle bli en “det” och skulle kastreras för ett par veckor sedan.
Själva ingreppet är ju en baggis.
Sägs det i varje fall.
Bokat och klart av kattens ägare samt kattens ägares flickvän.
Utan att Soulwoman hade behövt fixat och dona kring detta – respect!
Då, för ett par veckor sedan, satt Soulwoman på en möte å gröna firman. Det ramlade helt plötsligt in ett sms som gjorde att den förkättrade telefonen hoppade på konferensbordet.
Soulwoman är ju en redig person och hade satt telefonen på ljudlöst – dock inte vibrationslöst.
Nödropet kom från Drasutens blivande, I.
Som sökte kontakt.
Soulwoman blev lite nervös. Det var ju inte längsedan det rasade in otaliga sms som utmynnade i att hennes förstfödda opererades för brusten blindtarm.
Men hon stillade sig och slog en signal, då mötet till slut var till ända.
I andra änden av luren förkunnades det:
“Vi har ba’ varit med om det mest PINSAMMA man kan råka ut för” (with a shriek, mind you).
Det kan ju vara precis vad som helst. Tänkte Soulwoman.
Det som var pinsamt på 70- och 80-talet betraktas ju som trendigt idag, typ. Tänkte hon.
Också.
Hennes son med tillkommande är stundtals mycket verbala och berättade följande story - med emfas :
Sötaste katten, Sacko, skulle ju KASTRERAS.
Hos bästa veterinären Torkel – som är den mest empatiske och holistiske veterinären Soulwoman hört talas om – han har vaccinerat, skrapat tandsten, klippt felväxta klor och till slut avlivat två av Soulwomans ömma moders hundar och tagit hand om det döende djuret och den sörjande matten på ett underbart sätt.
När Sacko väl skulle läggas under kniven så förkunnade Torkel (Soulwoman tror i sin enfald att det inte var första gången han sade detta) : Eh, ni är medvetna om att detta är en hona, va?
Och det var ju detta som enligt Soulwomans bästa svärdotter var så himla pinsamt.
Soulwoman försökte släta över med att “herregud, han är ju veterinär och vet ju var the bollocks finns och så…”
Eller så kanske hon skulle bara ha hållt käft.
Det blev ju lite problem med vad katten skulle kallas… “Sacko”, “Lilla gubben” eller något…
Men å andra sidan. Det är fortfarande världens sötaste barnbarnskatt.
Som idag steriliserades, enligt uppgift.
Och han/hon/den/det/hen mår bra men är enligt Drasuten “öööh, lite seg ‘ba’h”.
Soulwoman kan lägga sig och sova med ro. Samtidigt har hon fått sig till livs att hennes förstfödda arbetar under höstlovet och har köpt säng och sängbord “jävlut billi’t – rena fyndä”.
Han håller på att sätta bo och Soulwoman fattar knappt att det är sant 
