Like this:

Soulwoman harvar på i sitt nuvarande limbo.

Hon har fortfarande ingen aning om hur hennes arbetssituation ser ut efter årsskiftet.

Troligen är hon arbetsbefriad. Ställd i utvisningsbåset. Utskickad i utanförskap.

Och allt sådant där som hör till det.

Men fram tills dess så jobbar hon på som en galärslav.

Dessutom handleder hon studenter också.

De har klarat sin första vecka galant. Och förhoppningsvis kommer Soulwoman att få se dem på måndag också.

Mellan varven glömmer både hon och A bort tvättstugetider, vrenskas med ett avlopp i badrummet, kör läxförhör per telefon, medlar i diverse trätor mellan ungdomar, undrar för “förtonde” gången vad i helsike man ska äta till kvällsmat, svär över det magra utbudet på TV, förvånas över det relativt milda vädret, häpnar över att melodifestivalsarrangörerna är så desperata att de slänger in Björn Ranelid och Thorsten Flink i startfältet och allt sådant där annat man kan göra en helt vanlig novembervecka.

Men se där, helt plötsligt händer det.

I TV-tablån finns ett litet russin i en annars så torr och tråkig kaka.

Belgiska “Dagen då gud gav sig av” – ett drama som handlar om folkmorden i Rwanda 1994.

Enligt recensionerna släpptes den inte på DVD när den kom 2009 och gick aldrig upp på bio i Sverige.

Alltså Sverigepremiär av en film som inte hör till må-bra-genren men som förmodligen är mycket bra. Och vad som är bra är ju att en belgare gjort en film om detta oerhörda. Det är modigt.

Vad som tyvärr skjuter tittande på dramat i sank för Soulwomans del är att filmen börjar 22.45 och slutar 00.20.

För hockeykväll, sportnytt och repriser på dagens nyheter går ju före allt annat i tablån.

Soulwoman couldn’t care less och dessutom är kvart i elva är för sent för henne.

Hon ska nämligen resa bort på Rikshemvärnsting i morgon.

Det duger inte att komma hålögd till sådana tillställningar, inte.

SVT lär nog inte reprisera filmen som hon gärna sett.

Och hon VET att svägerskan N kommer att säga att Soulwoman borde köpa sig en inspelningsutrustning.

Kanske hon borde ha gjort.

Men nu är det för sent.

Och SVT, med sin fantastiska tablåläggning, kommer allt närmare en kund mindre.