…. det hampade sig ju så att på helgens Rikshemvärnsting uti kringelsta’n Södertälje så blev Soulwoman invald i Rikshemvärnsrådet.
Ett hedersuppdrag, på hennes ära.
Ett förtroende som hon ska förvalta efter bästa förmåga.
Spännande, utmanande och fantastiskt roligt.
Och icke något som innebär att att man bara sitter och flätar navelludd.
Det är mycket jobb som ligger framför henne och hennes kamrater i rådet.
Rikshemvärnstinget var en trevlig tillställning. Det var mycket jobb men samtidigt också möjligheter till mingel och nätverkande.
Exempelvis så bytte hon några ord med ordföranden i Försvarsutskottet, tidigare kommunalråd i Borlänge, om gasololyckan i samma stad år 2000. Det var nämligen den som fick upp ögonen för Hemvärnet på försvarsutskottets starke man.
Då, för snart tolv år sedan, var inte Soulwoman med i Hemvärnet. Hon upplevde ”Urspårning med tåg 31032, Borlänge, 2000-04-08″ från ett strikt utredande perspektiv.
Hennes erfarenhet av Hemvärnet då var att dessa grönklädda personer av olika åldrar och kön stod på diverse punkter och bevakade infarter och annat. Alltid korrekta. Alltid med ett vänlig ord.
Och då, precis som nu när det händer större saker, stod de fantastiska kokgrupperna och skyfflade ut varm mat och kaffe i mängder till hugade mottagare – inte bara hemvärnare utan till personal från räddningstjänst, polis och gu’vetalla personalkategorier som kan vara på en större insats.
Det var inte utan att Soulwoman satt och pös lite stolt så där i skymundan när Peter Hultqvist bredde på om hur bra det fungerat med Hemvärnet i samband med den långa insats som blev följden av urspårningen. För nu är hon ju en del av den organisationen. Och har så varit sedan 2003.
Ja, sedan pratade både Försvarsminister Tolgfors och Överbefälhavare Göransson om “oss” i Hemvärnet.
Och på något sätt så var det lite annat ljud i skällan nu än när hon deltog i hemvärnstinget för två år sedan….
Ja, förutom val, mingel och nätverkande en enkel helg i november, så stretar hon på; på jobbfronten intet nytt, november är november – det är kallt, dimmigt och lite småvidrigt i största allmänhet. Stan börjar bli nedlusad med juldekorationer och som vanligt upphäver hon ett “bläh”.
Hon ser fram emot helgen – som alltid. Men just den här helgen är speciell.
Manolito har nämligen förkunnat att han hemskt gärna vill komma ner till sin mamma – alldeles själv.
“Å rå om varann”, som han säger den lille mannen.
Och mamsens hjärta sväller.
Det blir en rivstart för gossen – fredagskvällen kommer att tillbringas på Öppna Plätten eftersom H går åstad och har födelsedag.
Det ser vi fram emot!
