Vädervarningarna duggar tätt i dessa dagar.
Något duggregn är det inte fråga om i Göteborgsområdet, här vräker regnet ner från och till.
På det där sättet som man knappt upplevde förra året, då nederbörden kom i form av snö.
Tidigt.
För att vara Göteborg.
Och kaoset var ett faktum.
Kaos var det i fredags också.
Då var det storm – och till och med orkan i byarna. Vattenståndet steg ordentligt i älven och gjorde att vissa ställen översvämmades.
Älvsborgsbron stängdes.
Det är ganska många fordonsrörelser över den stora bron, framför allt i rusningstrafik.
Nu skulle den trafiken söka alternativa vägar (dvs ta sig bort mot Götaälvbron eller Tingstadstunneln).
Och detta gjorde att alla leder, alla kategorier, i hela stan fullständigt slammade igen med bilar, bussar och spårvagnar.
Ett sådant här kaos i juletider lockar verkligen fram det sämsta hos människor i trafiken.
På Västtrafiks hemsida körde man med dagens gåta, som vanligt. “Trafiken avstängd på Älvsborgsbron” och så räknade man upp de busslinjer som det drabbade. Dock inte den som Soulwoman brukar åka med. Det kan man ju tolka som att den är inställd men vid hållplatsen såg det ut som den bussen skulle gå, dock inte var.
Hon beslutade sig för att ta en annan buss. För att åtminstone ta sig en bit närmare hemmet.
Men det funkade sådär, bara.
Det var minst sagt trögt – och irriterat.
Såsom när en buss ställer sig över två spårvagnsspår och tutar på en bil (som inte står på spårvagnsspåren men som inte kan ta sig en millimeter framåt eller bakåt eftersom det är fullt överallt) – och bussföraren dessutom ropar till bilens förare (genom stängd ruta förstås, annars hade karlen drunknat av regnet) – “Flytta på dig”.
Med panik i rösten.
För det var väl någon tidtabell som skulle hållas för en gångs skull.
Soulwoman insåg, där vid Järntorget, att där skulle hon bli sittande på väg hem från jobbet.
I och för sig i en varm buss, men ändå.
Och hon kan ju tänka sig roligare sysselsättning en fredag än att sitta på en buss, lyssna på medtrafikanters tutande och se på när de visar med högra handens långfinger hur många hundar de har i bilen.
Dessutom till ingen nytta. Är det bomstopp så är det.
Hon gjorde definitivt rök bakåt när föraren förkunnade att han skulle köra genom Götatunneln istället för efter Oscarsleden.
Tillsammans med några andra, som hade tänkt sig att komma med ett tåg från centralen.
En av dessa andra hade en ryggsäck med ett paraplyskaft som träffade Soulwoman rätt över chucken, när ryggsäcken och dess ägare rörde sig i den något trånga bussen.
Som tur var bad ryggsäcksägaren om ursäkt.
För annars hade nog det paraplyt inte varit så användbart ute i regnet.
Om Soulwoman säger så, så har hon ingenting sagt.
Hon och några till gjorde en fulavstigning från bussen - rätt ut i spöregn och storm.
Någonstans där insåg Soulwoman att hon borde tagit andra skor på sig.
Men det som inte dödar, det härdar.
Hon tog en vild chansning och galopperade ner till båtplatsen vid Rosenlund – och se där, voila!
Där låg “Älvsnabbare” och väntade.
Och hon blev så glad, så glad.
Trots att hon var som en dränkt katt på alla kroppsdelar som inte var täckt av hennes Didrikson-jacka (är det något de kan uppe i Grundsund, så kan de slöjda till kläder för sådana som bor på Västkusten).
En frejdig matros talade om att det var orkan i byarna och lite gungigt. “Men vi kör enligt tidtabell”.
Och de gör ju det, båtarna.
När övriga trafiksystemet, som förefaller vara gjort av wellpapp och trolldeg, faller ihop som en dålig sufflé – då tuffar båtarna på.
Nu hjälpte det ju Soulwoman, som råkar bo i närheten av dessa transportmedel.
Det var mer elände för de som var tvungna att ta bil.
Exempelvis vet hon att det tog två timmar att ta sig från Frölunda till Surte i fredags. Något som normalt går på en halvtimme i det bästa av världar.
Idag har det varit dags igen – mer blåst och regn och varningar.
Om vädret varit lite halvmesigt under hösten så tar det verkligen igen sig med besked nu.
Lågtrycken ligger på parad ute på Atlanten.
Men idag gick det i varje fall att ta sig hem – torrskodd!
